Förhindrar filtrerade pipettspetsar verkligen korskontaminering och aerosoler?

I ett laboratorium fattas regelbundet svåra beslut för att avgöra hur man bäst utför kritiska experiment och tester. Med tiden har pipettspetsar anpassats för att passa laboratorier över hela världen och förse tekniker och forskare med verktyg som gör att de kan utföra viktig forskning. Detta gäller särskilt eftersom COVID-19 fortsätter att spridas över hela USA. Epidemiologer och virologer arbetar dygnet runt för att ta fram en behandling mot viruset. Filtrerade pipettspetsar av plast används för att studera viruset och de en gång så skrymmande glaspipetterna är nu eleganta och automatiserade. Totalt 10 pipettspetsar av plast används för att utföra ett enda COVID-19-test för närvarande och de flesta av de spetsar som används nu har ett filter i sig som ska blockera 100 % av aerosolerna och förhindra korskontaminering vid provtagning. Men hur mycket gynnar dessa betydligt dyrare och miljömässigt mer kostsamma spetsar egentligen laboratorier över hela landet? Borde laboratorier besluta att slopa filtret?

Beroende på vilket experiment eller test det gäller, kommer laboratorier och forskningscentra att välja att använda antingen ofiltrerade eller filtrerade pipettspetsar. De flesta laboratorier använder filtrerade spetsar eftersom de tror att filtren kommer att förhindra att alla aerosoler kontaminerar provet. Filter ses ofta som ett kostnadseffektivt sätt att helt eliminera spår av föroreningar från ett prov, men tyvärr är så inte fallet. Polyetenpipettfilter förhindrar inte kontaminering, utan bromsar bara spridningen av föroreningar.

I en nyligen publicerad Biotix-artikel står det att ”[ordet] barriär är en lite felaktig benämning för vissa av dessa spetsar. Endast vissa avancerade spetsar ger en verklig tätningsbarriär. De flesta filter hindrar bara vätskan från att komma in i pipettcylindern.” Oberoende studier har gjorts undersökande alternativ till spetsfilter och deras effektivitet jämfört med spetsar utan filter. En artikel publicerad i Journal of Applied Microbiology, London (1999) studerade effektiviteten hos filterspetsar av polyeten när de infördes i änden av pipettspetskonöppningen jämfört med spetsar utan filter. Av 2620 tester uppvisade 20 % av proverna överföringskontaminering på pipettspetsen när inget filter användes, och 14 % av proverna korskontaminerades när en filterspets av polyeten (PE) användes (Figur 2). Studien fann också att när en radioaktiv vätska eller plasmid-DNA pipetterades utan filter inträffade kontaminering av pipettcylindern inom 100 pipetteringar. Detta visar att även om de filtrerade spetsarna minskar mängden korskontaminering från en pipettspets till en annan, stoppar inte filtren kontamineringen helt.